Felrekrytering kostsamt för företag

Inför ett kommande examensarbete inom företagsekonomi funderar jag och min kollega på ett lämpligt ämne att utforska. Här om dagen snubblade jag över en artikel i Dagens Industri som handlade om felrekrytering. Enligt artikeln beräknas felrekrytering av tjänstemän inom näringslivet kosta företag mellan 500 tkr och 1,5 milj per felanställning. Enligt en beräkning på uppdrag av Pricewaterhouse Cooper tidigare i år ligger siffran på omkring 700 tkr för svenska företag.

Vidare framgår av artikeln att ett tusental tillfrågade företagare bedömer att 15 % av de rekryteringar som skett i företaget under de senaste tre åren är ”mindre lyckade”. Om 15 % är lite eller mycket kan kanske diskuteras men uppenbarligen utgör rekrytering en möjlig källa till stora och onödiga kostnader för företag.

Många teoretiker såväl som praktiker menar att felrekrytering knappast beror på bristande kompetens utan snarare på att man inte lyckats matcha de förväntningar och attityder som finns hos de som anställts med företaget. En hel del företag har börjat inse detta och premierar därför personer med ”rätt” attityd framför kompetens. Människors attityder anses ju vara relativt stabila medan formell kompetens kan läras in allt efter som. Genom att anställa personer med attityder som överrensstämmer med företagets behov verkar det alltså som att felrekrytering (åtminstone teoretiskt sätt) kan undvikas.

Men hur gör då företagen rent konkret när de skall påbörja en ny rekryteringsprocess? Hur identifieras företagens framtida behov av attityder, och hur implementeras dessa attityder i en behovsanalys och en kravprofil så att rätt personer attraheras att söka den tilltänkta tjänsten?

Det finns givetvis en mängd olika verktyg att tillgå i rekryteringsprocesser, exempelvis finns det över 200 tester (personlighetstest, intelligenstest, kompetenstest, etc.) som ivrigt erbjuds av konsulter på marknaden. Kritiska forskare menar dock att endast en mycket liten del av dessa test kan anses ha validitet, därtill krävs stora analytiska kunskaper för att kunna använda sig av dessa test på ett korrekt sätt.

Det verkar som att det finns ett behov bland företag och ett intresse av att forska vidare kring ämnet felrekrytering, och kanske särskilt kring hur man praktiskt och konkret går till väga för att fånga in de rätta attityderna.

Publicerat i Arbete | Lämna en kommentar

Livslön

Livslönen kan vara intressant att studera för att se vilka effekter till exempel utbildning har på den sammanlagda inkomsten sett över ett helt liv. Man kan då jämföra om det verkligen lönar sig att utbilda sig eller om det kanske rent ekonomiskt sett är lika bra att börja arbeta direkt efter gymnasiet eller till och med tidigare ändå.

I boken ”Livslön – välja studier, arbete, familj” skriven av Saco-ekonomer och utgiven av SNS får vi veta mer om de faktorer som påverkar våran livslön och kan ligga till grund för vilka val vi väljer att göra.

När det kommer till utbildning så verkar det inte göra så mycket var man har studerat även om det spelar en viss roll. Däremot så spelar det en större roll vart jobben finns efter en examen. Och det är bra att få jobb direkt visar rapporten. Att vänta på rätt jobb och därmed gå arbetslös ett tag efter examen leder oftare till en lägre livslön. Det ger också en lägre livslön att skjuta upp studierna och att byta lärosäte. Det är också viktigt vilken inriktning en utbildning har.
Inget av det beskrivna ovan ska ses som absoluta sanningar utan det är generella samband som har uppmärksammats genom forskning.

Överlag så lönar det sig fortfarande att utbilda sig även om det är mer lönsamt för vissa yrken än andra. Ingenjörer och ekonomer får oftast en högre livslön medan sambandet inte är lika starkt för till exempel socionomer. Män har fortfarande högre löner än kvinnor men det är kvinnorna som tjänar mest på en högskoleutbildning.

Jag tycker det är en intressant frågeställning när man diskuterar livslöner. Om det skulle bli så att det visar sig att man inte tjänar på att utbilda sig hur kommer det då att påverka samhället. Och varför är det så att vissa utbildningar leder till högre löner när andra inte gör det även om de är lika många högskolepoäng som har studerats? Är det då utbildningen det är fel på eller är det efterfrågan på arbetskraften eller något annat som utgör skillnaden.

Publicerat i Arbete, Utbildning | 1 kommentar

Privata skolor – Högre lärarlöner?

Jag har tagit del av en rapport ifrån IFAU som har kollat lite närmre på hur den nya skolreformen med privatskolor har påverkat lärares löner. Jag tycker det känns som den allmänna uppfattningen är att man har sämre villkor inom privata skolor och att de oftare anställer obehöriga lärare och därmed har lägre löner. Men vad säger rapporten egentligen?

Privata skolor anställer helt riktigt mer ofta lärare som inte är behöriga. Däremot så har lärares löner ökat sen friskolereformen och det både inom den privata och den offentliga sektorn. Teorin som förklarar detta är att det nu råder en större konkurrens om arbetskraften och lärarna har nu blivit mer rörliga mellan arbetsplatserna sedan friskolorna kom. Därför har lönerna ökat så att lärarna ska stanna kvar. Speciellt nya lärare får tydligen en högre ingångslön och det förklaras just på samma sätt att deras valalternativ har blivit så många fler.

Teorin om att konkurrensen ska skapa högre löner köper jag inte helt. Det kan självklart vara så inom vissa yrken men jag vet inte om lärare är ett av dem. Det finns även en annan sida av myntet och det är att konkurrensen mellan skolorna har ökat och sådan konkurrens brukar sällan leda till ökade löner.  Rapporten tar däremot upp en alternativ förklaring även om den endast nämns väldigt kort.

Ungefär samtidigt som friskolorna etablerades så startade man med individuell lönesättning för lärare. Detta hade tidigare skett enligt modeller och tabeller och en duktig lärare kunde inte få mer lön än en inte fullt så duktig lärare. Så den höjning i lön som har skett kan ha kommit utifrån att lärarna nu själva löneförhandlar och inte av intåget av friskolorna. Detta är något som försiktigt erkänns i rapporten men trots det så förklaras lönehöjningen av den ökade konkurrensen.

Rapporten går att hitta på IFAU.se och heter ”Leder skolkonkurrens till högre lärarlöner” (2010:12).

Publicerat i Arbete | Lämna en kommentar

Statistiker – Ett framtidsarbete?

Nu är det på det viset att jag har för tillfället hoppat av mina studier i ekonomi för att studera statistik på heltid. Att helt självmant välja att plugga statistik är något som de flesta anser vara helt galet. Jag har hittills inte hört någon uttrycka sig – Statistik, gud vad roligt, om inte annat än ironiskt. Så varför har jag valt att plugga detta ämne.

Den största anledningen till att jag valde statistik är just för att jag har saknat att man verkligen lär sig något på universitetet som ger praktiska kunskaper som sedan kan användas på ett arbete. Med det menar jag att man lär sig utföra något som saknas av dem som inte har studerat ämnet. Statistik anser jag vara ett sådant ämne. Ekonomin var det ibland men allt för ofta var det inte det. Pedagogik var det definitivt inte. Jag ska förklara det här lite närmre.

När jag studerade ekonomi så läste en klasskamrat till mig en extrakurs på 7,5 hp som hette löneadministration. Därefter började han arbeta som löneadministratör. Det visade sig att han inte hade någon som helst användning av det han hade studerat utan han lärde sig allt han behövde på arbetet. Alltså var det inget som skiljde honom ifrån någon annan förutom på pappret. Detsamma anser jag gäller pedagogik som verkligen är ett ämne som inte ger entydiga svar utan nästan vilken pedagogisk inriktning kan vara ”rätt” det gäller bara att kunna motivera varför man använder den. Jag anser att man inte nödvändigtvis blir en bättre lärare för att man studerat pedagogik och det är inget som säger att en vanlig Svensson är en bättre pedagog än en doktor i pedagogik.

Nu kommer vi till statistik och varför jag valde det. Till skillnad ifrån ovan exempel så tror jag faktiskt att har man en examen i statistik så kan man utföra vissa saker som en som inte har en examen i statistik kan utföra. Den största anledningen till detta är att inom statistiken finns det ofta tydligt vad som är rätt och fel då den bygger på matematik. I många andra ämnen existerar inte rätt och fel lika tydligt utan det mesta är olika tolkningar och synsätt vad som anses vara rätt och fel men det är fortfarande endast tolkningar och inte sanningar.

Jag tror och hoppas att statistiker är ett framtidsjobb då jag tror att det kommer finnas ett ökat behov av att dra slutsatser ur stora mängder data. Nästan alla branscher använder sig av statistiker och andra titlar som analytiker och controller använder sig av statistiska modeller som ständigt måste förbättras. Om det är rätt val eller inte kan man aldrig veta men hittills känns det bra och det känns även som att jag studerar något som kommer att leda till jobb efter examen.

Publicerat i Arbete, Utbildning | Lämna en kommentar

Framtidens arbete

Såg ett intressant reportage ifrån vetenskapens värld idag. Det handlade om hur man ska lösa problemet med att vi har en ständigt ökande ekonomi men en jord med begränsade resurser. Redan idag så överexploaterar vi vårt jordklot och det har länge hävdats att vi inte kan fortsätta i samma takt som vi gör. Trots det så fortsätter vi producera mer än någonsin och tillväxt och BNP ska vara så höga som möjligt för att ett land ska räknas som produktivt.  Detta kan på sikt leda till en katastrof och kanske kommer det vara oundvikligt att vi måste ändra vårt sätt att leva för att vi överhuvudtaget ska kunna överleva. En faktor som ofta nämns är växthusgaser och vi ser dagligen miljömärkta produkter och tips hur vi kan minska utsläppen. Detsamma gäller för industrin som också har minskat sina utsläpp. Problemet här är att vi blir en aning lurade. Även om utsläppen minskar per tillverkad enhet så producerar vi mer hela tiden så det totala utsläppet av växthusgaser fortsätter hela tiden att öka. Detta är inte unikt just för växthusgaser utan flera andra faktorer som inte är bra för vår planet.

Som tur är så finns det dem som tror sig ha lösningen och ännu bättre är att den inte låter så dum. Det svåra är att det är en stor omställning att ändra i stort sett en hel planets sätt att leva. Tanken är att vi måste börja konsumera mindre. Tillväxten som vi ser idag måste minska och den bygger bland annat på att vi konsumerar varor. Det vi då ska kompensera denna konsumtion med för att det inte ska bli arbetslöshet osv. är att vi ska arbeta mindre.

Arbeta mindre – rädda världen, tycks vara i alla fall en forskares åsikt. Framtiden kanske inte är så dum.

 

Publicerat i Arbete | Lämna en kommentar

Arbetsintervju – blodigt allvar eller magkänsla?

Hej!

Jag borde kanske börja med att presentera mig själv (eftersom detta är mitt allra första inlägg på arbetsbloggen!). Jag heter Johanna, är 26 år gammal och studerar för närvarande vid universitet i Kalmar. Mitt program, Human Resource Management, som det så tjusigt heter, innebär att att det mesta som har att göra med arbete och anställning är intressant för mig! Allt ifrån företagens avkastningskrav till, anställningsförfaranden och personalens välmående på arbetsplatsen… Jag kommer att utgå från mina egna erfarenheter när jag skriver och gör inga anspråk på att sitta på några svar, precis som Jonas (bloggens upphovsmakare) tidigare har förklarat så ska den här bloggen ta upp saker och ting på ett lite mer ”lättsamt” och personligt sätt.

Den senaste tiden har jag varit på jakt efter jobb inför sommaren (det gäller att vara ute i god tid!) och lyckades också få ett par intervjuer inbokade. Den första intervjun var för kontorschefen på en bank där man sökte en person för kassatjänst. Eftersom det var ett tag sedan jag var på intervju senast så ville jag försöka förbereda mig… Om man bara googlar sig fram lite så upptäcker man att man drunknar i tips om hur man skall bete sig på en intervju och vilka frågor som kan tänkas komma. Den klassiska ”vad har du för starka resp. svaga sidor” kan man nästan alltid räkna med! Hur som helst, när intervjun väl var ett faktum så skulle jag få mig en ganska obehaglig, men lärorik, erfarenhet… I strax över en timme blev jag militäriskt granskad (för att uttrycka sig milt) av en herre i 55års åldern som ville gräva djupt i varje liten detalj som jag presenterat i mitt CV. ”Varför läste du den där kursen?”, ”jaha, hur tänkte du då?”, ”varför tror du det?”, ”kan man tänka så?”, osv. Hans uppsåt var säker gott men jag måste säga att jag blev ganska stolt över mig själv över att inte ha fått tunghäfta av ren nervositet eller brutit ihop under intervjun. Han hade också en medhjälpare med sig, en dam i 40års åldern, som då och då la in kommentarer för att styra bort hans onödigt grävande frågor. Jag har en teori om att han ville testa sina intervjupersoner för att se hur långt han kan pressa en person, kanske för att testa stresstålighet. Jag tycker kanske inte att det var det optimala forumet för testa en person, det var ju inte direkt ett kvalificerat arbete jag hade sökt. Trots allt var jag ganska nöjd med intervjun, känslan när vi tog i hand var rätt bra. Däremot hade jag fått en bild av arbetsplatsen som var väldigt negativ. Ett grått, tråkigt kontor med en medelålder på 50+ och med en nitisk chef känds inte som ett drömläge.

Intervju nr två var för en annan bank och för samma typ av tjänst. ”Intervju” förresten…. här kommer jag fram till kontoret, dyblöt av snöregn, och möts av en glad, pigg tjej i 28års åldern – det var personalchefen. 10 minuter senare var vi klara. Jag hade fått en positiv bild av företaget, allting kändes så mycket bättre än det gjorde på det första bankkontoret MEN jag var sjukt frustrerad över att jag bara fått 10 minuter med de två ansvariga för tillsättning av tjänsten. Jag kände att jag inte hade fått tid till att verkligen visa vem jag var och vad jag kunde bidra med. De var förvisso tydliga med att de träffade alla aspiranter en kort stund, men det ökade bara min oro och jag tänkte att det slutar säkert med att de drar lott bland de intressanta ansökande.

Besviken lämnade jag kontoret och gick för att träffa några vänner över en fika. När jag kom till min andra kopp kaffe så ringde det på mobilen. Det var chefen på den andra banken och hon ville bara meddela att de hade funderat klart….och jobbet var mitt!!

Jag blev självklart jätteglad, det var ju där jag helst ville jobba! Men jag började också att fundera över de två intervjuerna och hur fruktansvärt olika de var. Bemötandet, frågorna och tidsaspekten…till och med känslan efteråt som ju inte alls stämde med utgången. Nu är det mycket möjligt att den första banken får en superdrillad, stressresistent, multi-tasking kassör, men jag är säker på att jag och min nya arbetsgivare kommer att trivas bra ihop – och det är en minst lika viktig faktor för prestation på arbetet!

Så inför framtiden ska jag försöka att inte ta intervjuer på fullt så blodigt allvar, utan satsa på att visa vem jag är genom att vara avslappnad och ärlig. Och kanske tar jag med ett paraply, ifall det skulle börja regna på väg till intervjun!

Publicerat i Arbete | Lämna en kommentar

Ungdomsarbetslösheten

Kollade på Dokument inifråns dokumentär med namnet ”Generation utanför”. Dokumentären tar upp hur ungdomar sliter hårt för låg lön och behandlas dåligt på sina arbetsplatser. Att ungdomar är lätta att utnyttja är inte så konstigt när vi har en ungdomsarbetslöshet som ligger runt 25 %. Politikerna ser bland annat en lösning på problemet genom att minska anställningsskyddet vilket ska skapa en bredare väg in på arbetsmarknaden. Om folk är lättare att sparka så vågar företagen anställa mer verkar vara en linje de flesta går på. Detsamma gäller att minska arbetsgivaravgiften för ungdomar för att få in fler i arbetslivet.

Det är hård konkurrens att komma in på arbetsmarknaden idag för unga och det blir svårare ju längre tid en person går arbetslös. Det leder till att grupper som är utsatta accepterar förhållanden som inte ska accepteras. Behöver man jobbet för att betala hyran så gäller det att prestera oavsett hur rimliga kraven är från arbetsgivaren. Om du inte är nöjd så finns det flera som vill ta din plats. En annan aspekt är även att ingen vill lämna sitt jobb med dåliga referenser då det kan leda till framtida problem.

Före detta arbetsmarknadsminister Hans Karlsson menar i dokumentären att så länge vi väljer att ha låg inflation i Sverige så kommer ungdomsarbetslösheten att bestå. Då måste lagstiftarna och myndigheter se till att personalen inte kan utnyttjas då detta lär leda till större problem i längden. Och facket som ständigt tappar medlemmar måste tydligt visa varför de finns och gå in och verkligen hjälpa de som utnyttjas.

Jag tycker själv att jag har arbetat under näst intill orimliga förhållanden när jag jobbade som reseledare. Jag var anställd i Sverige men jobbade utomlands. Man jobbade tills dagen var färdig och det var inte snack om någon övertid. Ibland var det ganska lugnt men oftast var varje dag mer än 8 timmar. Utöver det så är man endast ledig en dag i veckan och jag hade jouren sju månader i sträck. Så egentligen jobbade jag mer eller mindre dygnet runt i sju månader. För ca 8000 kr före skatt.

I efterhand kan jag ibland undra varför och hur jag orkade men sanningen är att det faktiskt var ganska kul. Men orimligt i längden. Jag började få sömnproblem och mådde ibland ganska dåligt speciellt under högsäsongen. Ofta så tacklade jag problemen med lite alkohol så somnade man ok på kvällen. Jag klagade aldrig hos min arbetsgivare mer än att jag konstaterade att det var hårt ibland. För mig var det främst att jag ville ha en bra merit som gjorde att jag inte tog upp saker jag inte var nöjd med. Hade jag slutat eller blivit sparkad så hade det funnits många som stod redo att hoppa in i mitt ställe. Så man ångar på och accepterar sina dåliga förhållanden.

Publicerat i Arbete, Arbetslöshet | 1 kommentar

Arbetsbrist?

Läste idag i en artikel att det är många företag som har problem att hitta kvalificerad arbetskraft. Främst var det inom IT och bygg men även förskolelärare och läkare är representerade. Bemanningsföretagen har även de svårt att hitta utbildad personal för konsultverksamhet.

Det känns som något inte stämmer när jag läste artikeln. Just nu har vi en väldigt hög arbetslöshet och det finns många kandidater som står redo för att ta ett jobb. Utöver det så har vi en högutbildad befolkning och det blir allt vanligare att studera vidare på högre utbildningar. Så vart kommer den här bristen på kvalificerad personal?

Det är många som studerar vidare men studieplatserna kanske inte avspeglar behovet på arbetsmarknaden. Det kanske då skulle vara av värde att öka studieplatserna för yrken som det är brist på utbildad personal. Ett bättre samarbete mellan näringsliv och universiteten skulle nog alla tjäna på. Det värsta som kan hända är nog om vi får en skuldsatt högutbildad befolkning fast med ”fel” utbildning och därför inte efterfrågas.

Däremot ligger det nog också lite hos företagen själva att säkra sitt personalbehov för framtiden. Det finns ingen brist på personer som vill jobba och utvecklas i sitt jobb. Företagen kanske måste inse att de inte alltid kan få färdiga paket utan måste själv investera i sin personal.

Jag själv ville bli brandingenjör men kom inte in med mina betyg. Idag är det brist på brandingenjörer. Jag skulle nog fortfarande kunna tänka mig att utbilda mig till brandingenjör om jag fick chansen. Det skulle kunna ske genom något slags internship eller att det fanns en utbildning jag visste att jag kom in på. Det ser inte ut som att något av det kommer att hända.

Publicerat i Arbete, Arbetslöshet | Lämna en kommentar

Starta företag

Har märkt att det var svårare att starta en enskild firma än vad jag hade först trott. Det var väldigt lätt att registrera men mitt problem låg i att jag inte hade en ordentlig grundidé att stå på. Jag tänkte att jag först skulle starta företaget och sedan ta det därifrån. Vad jag beskrev firman som var att jag dels skulle driva en hemsida som kan få intäkter från annonseringar och dels hyra ut min egen arbetskraft som konsult. Det var främst själva konsultbiten som verkar ge mig problem nu. Jag behövde dels uppskatta hur många uppdragsgivare jag kommer att ha under ett år. Om man bara har en uppdragsgivare så kan det vara att man inte får F skattesedel för att skatteverket gör bedömningen att det egentligen rör sig om en anställning. Utan F skatten så är det få som vill anlita dig.

Det som jag tycker är lite lustigt är att om man har en kund som är nöjd och vill fortsätta anlita dig verkar det som man nästan måste säga nej så man inte fastnar hos en kund och därför får ett skattebesked som bygger på att man är som en anställd. Om man vill vara fristående konsult verkar det som man inte kan vara det på samma företag för länge. Detta får mig att undra hur bemanningsföretagen fungerar. Låt säga att en kompis startar ett företag anställer mig och sedan hyr ut mig som konsult, hade det då varit ok?

Som det ser ut nu så blir det inte en företagsstart för mig. Lite tråkigt men det verkar som det inte kommer att fungera som jag hade tänkt mig. Jag förstår att dessa regler finns av någon anledning som jag just nu inte känner till men samtidigt tycker jag att man hör att det är bra för Sverige om det startar fler företag. Men nu vart det inte så.

Publicerat i Entreprenörskap | Lämna en kommentar

Säljsekt och arbetsförhållande

Efter att ha sett dokument inifråns dokumentär om ”Säljsekten” får man sig en funderare på vart arbetsmarknaden är på väg idag. Programmet handlade om The phonehouse säljare som jobbade långa dagar med dålig provisionsbaserad lön. De vart ständigt påminda hur dåligt de presterade och uppmanades bland annat till att ta självmord för de dåliga säljsiffrorna som ibland uppkom. Reportaget liknade The phonehouse som en sekt där en anställd inte var värd mycket.

Reportaget tar upp frågan hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut i Sverige. Den klassiska ”svenska modellen” som ofta refereras till ser ut att vara försvunnen. Nu ser det ut att bli ett hårdare arbetsklimat där de anställda mer ses som resurser som ska förbrukas maximalt för organisationens bästa.

När ett företag köper arbetskraft så får de även en människa på köpet. Detta är något som jag anser Sverige har varit bra på att hantera genom vår ”svenska modell” . Idag verkar det gå mot att företagen glömmer bort människan bakom arbetskraften. Detta är givetvis inget nytt och har även pågått förut kanske till en ännu högre grad under vissa tider men mycket tyder på att arbetsförhållandena blir sämre speciellt för ungdomar. Den höga arbetslösheten gör givetvis inte saken bättre för de anställda när det finns många andra som kan fylla din plats.

Den andra sidan av myntet kanske är att det är bäst för Sverige i längden att lätta på arbetslagarna för att behålla företagen och jobben i Sverige. Vilket som så är det inte rätt enligt mig att bryta mot lagen som det verkar uppenbart att The phonehouse gjort och ännu mindre att trakassera sina anställda. När man ingår ett avtal ska båda parterna veta vad som gäller och sedan hålla vad de avtalat.

Jag har själv erfarenhet av arbetsgivare som jag mer eller mindre varit en slav för när jag jobbade som reseledare. Jag kände igen mig på vissa saker som säljarna ficka vara med om och vet att det inte är en trevlig situation. Det blir nog ett par inlägg om arbetsförhållandena för reseledare i framtiden.

Publicerat i Arbete, Arbetsrätt | Lämna en kommentar